Monitoring as Fact and Norm (ENG)

Innehåll

Två discipliner tittar in i samma styrelserum och ser olika saker. Ekonomen ser en övervakningsmekanism: en agent vars närvaro minskar informationsasymmetrin och justerar incitamentsstrukturen mellan parterna. Juristen ser en förtroendeman — bunden av omsorgs- och lojalitetsplikt, begränsad av jävsregler hon inte kan avtala bort, och personligt ansvarig vid brott. Ekonomen frågar om övervakningen är kostnadseffektiv. Juristen frågar om beteendet håller måttet. De ställer olika frågor om samma person, och det är i mellanrummet mellan de frågorna som den här texten rör sig.

‍

Skillnaden är inte bara terminologisk. Den ekonomiska kontraktsteorin tar fakta för givna — ansträngningsnivåer, signaler, utfall — och designar det optimala kontraktet utifrån dem. Den skandinaviska funktionalismen vägrar den utgångspunkten. Ett begrepp som "tillräcklig omsorg" har inget fast innehåll i abstrakt mening; det konstitueras av den relation där det tillämpas. Fakta föregår inte normerna — de formas delvis av dem.

‍

Jag använder den spänningen som lins. Texten isolerar fyra punkter där modellens fakta och juridikens normer glider isär: när binär ansträngning ska översättas till en öppen aktsamhetsstandard, när den ekonomiskt mest informativa signalen är den juridiskt minst dugliga, när den partsutsedda styrelseledamotens lojalitet är delad, och när en avtalad konsekvens ska utlösas men tröskeln är en tolkningsfråga. Därefter vänder jag på perspektivet och frågar hur en transaktionsjurist faktiskt kan rita bort friktionerna — vitesklausuler, nyckelpersonsklausuler, milstolpsstrukturer, expert determination — och varför ingen av dem stänger gapet helt.

‍

Det är en text för den som vill se var rättsekonomins förklaringskraft slutar och juridikens normativa arbete tar vid. Slutsatsen är inte att den ena disciplinen besegrar den andra, utan att den jurist som behärskar båda kan se något som ingendera ser ensam: exakt var kalibreringen lyckas och var den fallerar.

‍