Detta inlägg är kopplat till vårt deltagande i GAR–LCIA Hackathon, en internationell tävling som arrangeras av Global Arbitration Review och London Court of International Arbitration.i samarbete med Stanford, Google och Three Crowns. Inom ramen för tävlingen ges deltagarna i uppgift att identifiera konkreta problem inom internationellt skiljeförfarande och att utveckla praktiskt användbara, AI-baserade lösningar som kan demonstreras i fungerande form. Uppgiften bestod alltså inte i att analysera rättsregler i abstrakt mening, utan i att förstå den juridiska praktiken och omsätta denna förståelse i ett tekniskt verktyg med verklig användbarhet.
Mot denna bakgrund valde vi att ta oss an uppgiften genom att i första hand iaktta och kartlägga den professionella verklighet som lösningen var avsedd för. I stället för att utgå från tekniken tog vi kontakt med över femtio seniora jurister verksamma inom internationella skiljeförfaranden och kommersiella tvister, vilka vi mötte med en strukturerad frågelista. Samtalen fokuserade på deras faktiska arbetsvardag: hur arbetsflödena är uppbyggda, var komplexitet och tidsförluster uppstår samt hur AI i dagsläget används – eller medvetet inte används – i praktiken.
Observationerna gav en relativt samstämmig bild. Det finns ett tydligt intresse för AI, men användningen är ofta försiktig, fragmenterad och präglad av låg tillit. Återkommande teman var svårigheten att integrera nya verktyg i etablerade arbetsprocesser samt farhågan att tekniken riskerar att öka komplexiteten snarare än att minska den.
För att komplettera användarperspektivet förde vi även en dialog med en jurist med särskilt ansvar för AI-frågor (AI counsel) vid en advokatbyrå, som dels arbetar med att integrera AI i verksamheten, dels själv har utvecklat verktyg. Detta gav ytterligare inblick i de strukturella och organisatoriska förutsättningarna för AI-utveckling inom advokatverksamhet. En central iakttagelse var att de största utmaningarna sällan är av teknisk natur, utan snarare rör förändringsmotstånd och svårigheten att förmå användare att frångå invanda arbetssätt.
Den samlade slutsatsen av dessa iakttagelser var att problemet sällan ligger i tekniken som sådan, utan i hur den används. AI kan i och för sig åstadkomma mycket, men förutsätter regelmässigt betydande input från användaren – och därmed en verktygskännedom som långtifrån alla besitter. Eftersom jurister dessutom arbetar på skilda sätt måste verktyg som kräver omfattande handpåläggning anpassas till varje enskild användares arbetssätt, vilket i praktiken utgör ett betydande hinder för bred och varaktig användning.
Mot bakgrund av detta valde vi en motsatt utgångspunkt: en lösning som kräver närmast ingen input från användaren. Verktyget, som vi har gett namnet Sorty, har jag tillsammans med Oliwer Martens själva utvecklat och programmerat. Sorty är en AI-agent som arbetar i bakgrunden redan från ärendets början. Den läser av inkommande material, kopplar det till rätt ärendeakt och bygger successivt upp en strukturerad modell av tvisten, där parter, roller, processuellt läge, bakgrundsfakta, tvistefrågor och processhistorik samlas på ett och samma ställe. Inlagor, bilagor och skriftväxling fram och tillbaka fångas alltså upp automatiskt och struktureras i ett enda ärende per tvist, utan att användaren behöver styra processen. Namnet Sorty speglar denna kärnfunktion: att automatiskt sortera och strukturera ett ärendes material, så att juristen kan ägna sin tid åt det juridiska innehållet snarare än åt administrationen kring det.
Resultatet är vad vi beskriver som en digital tvilling av tvisten, och det är här lösningens praktiska värde framträder. För det första ger tvillingen såväl skiljemän som parter en omedelbar och samlad överblick över tvisten, utan det manuella arbete som annars krävs för att hålla ihop ett växande material. För det andra – och detta är en av verktygets centrala poänger – möjliggör modellen att AI används som ett analys- och experimentverktyg i förhållande till tvisten. Tvistande parter kan pröva olika frågeställningar, perspektiv och hypoteser mot den digitala tvillingen och låta AI:n hjälpa till att utforska tvistens olika dimensioner, utan att behöva vara experimentell i skarpt läge. Det blir därigenom möjligt att laborera i en kontrollerad miljö, frikopplad från riskerna med att pröva sig fram direkt i det pågående förfarandet.
Sorty utvecklades inom ramen för det första GAR–LCIA Hackathon, som samlade 44 bidrag kring hur AI kan användas för att utveckla det internationella skiljeförfarandet. Vårt bidrag uppmärksammades i Global Arbitration Reviews efterföljande genomgång av tävlingen, där Sorty lyftes fram tillsammans med några andra bidrag.
Verktyget är således ett direkt resultat av våra observationer och har utformats med fokus på låg tröskel, intuitiv användning och minimal påverkan på juristens befintliga arbetsflöde. Den tillhörande videon visar hur lösningen fungerar i praktiken och hur användaren interagerar med verktyget. Detta inlägg ska läsas som en kontextualisering av uppgiften och som en dokumentation av de observationer som låg till grund för utvecklingsarbetet.
Länk till Global Arbitration Reviews genomgång: https://globalarbitrationreview.com/article/what-ideas-emerged-the-gar-lcia-hackathon
.jpg)